Rest In Peace Michael Jackson



För några månader sedan publicerades en "nytagen" bild av Michel med ett munskydd och solglasögon när han lämnar en byggnad, man ser röda blemmor på kinden och han ser allt annat än kry ut.
Michael har alltid varit smal men nu såg han avmagrad ut och trött...den genomträngade blicken var dold bakom stora mörka solglasögon och hans forna glans var som bortblåst.

Cancerrykten spred sig och man undrade om han verkligen skulle orka med de 30 spelningar som senare kom att bli 50!
Michael var perfektionist och ville ge det bästa på scenen...konsertpremiären blev framflyttad två veckor för att Michael behövde träna mer på klädombytena sades det.

Jag slog igång text-tv som vanligt för att läsa senaste nytt den 26 juni, den vita texten hoppade fram och med stor text står det...Michael Jackson DÖD!
Jag blev helt ställd, började bläddra fram sidan och läste ...läste om och om igen som om det vore ett hemskt pratical joke...nyhetsankarna läste upp nyheten gång på gång... överallt basunerade man ut hans död.
Den närmaste tiden kommer tidningarna skriva om varför,hur,vad...vända och vrida sina teorier för att lösa mysteriet om Michaels död... men vad kommer det att hjälpa ... han kommer inte tillbaka...

När min bror och jag var barn så lyssnade vi mycket på Michael Jackson, vi satt på golvet i vårat rum o byggde med Lego och lyssnade på hans skivor, vi hade affischer på väggarna och våran LP spelare gick varm på den gotlänska landsbygden... vi tittade på musikvideorna och studerade dem noga noga... vi var lite rädda för Thrillervideon i början.

Han blev 50 år, stjärna sen barnsben med en hårt pressande far som slog sina barn till framgång, utan barndom och utan en chans till ett normalt liv levde de i en bubbla, istället för att leka med vänner stod de i varma studios och sjöng låtar som de alltid kommer förknippas med Jackson Five.

Tidningarna fick upp intresset mer och mer, fabulerade vitt o brett om hur "konstig" Michael va, om operationer, apor, syrgastält och makabra samlingar... som gräddet på moset anklagades han för övergrepp mot barn...
klart att han blev ett offer, en världskändis som försökte få tillbaka sin barndom och påstods vara pedofil, mannen som ville vara Peter Pan, döpte sin ranch till Neverland, med eget nöjesfält och spelhallar...där fick han vara sig själv... skapa musik och helt och hållet leva sitt liv.

Räcker det inte att han var ett musikgeni, dansfenomen och en människa som ville leva sitt liv? måste man alltid leta fel och ljuga för att göra en artist mer intressant?

man diskuterar om hans död är större en Elvis? vad fan e det för diskussionsämne egentligen? de är inte av samma tid, Elvis var stor när han dog på 70-talet, hans era var en helt annan än Michaels, michael skapade en ny era..i sin tid...

man frågar sig om man någonsin kommer få se en lika stor stjärna igen...kanske...kanske inte... idag har vi ett annat klimat i artistvärlden, att vara unik är svårare idag än då när elvis eller Michael började sina karriärer, de var underbarn, en scen som var ganska liten då...
nu kommer det massor av olika popband och soloartister, unga begåvningar, de arbetar livet ur sig, antigen klarar de av att hålla sig kvar eller försvinner efter en hit... en del blir hett villebråd åt papparazzis som inte låter de vara privatpersoner... driver dem till att göra galna saker eller i värsta fall skadar sig själva... klart vi kan se en ny era födas men det kommer ta tid, nu är det några kvar som ännu håller, Cher, Madonna, Celine Dion, Stevie Wonder, Tina Turner och Diana Ross osv.


Allt har sin tid och Michael har låtit oss ta del av sin tid... Tack


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0